Störst jubel för lillebror

KRÖNIKA Boren futsal cup har avgjorts än en gång. Nytt namn, ny storlek på målburar, men samma dramatik och folkfest som vanligt, skriver Jens Bollius.

Om vi går till saken direkt var det ståpäls på många av de cirka tusen åskådarna i Motala sporthall i det ögonblick det kändes som att taket skulle lyfta i arenan.

Ni har säkert sett det på film. Förlängning i den sista kvartsfinalen mellan favoriterna i Motala AIF 1, de som är bäst i stan, och uppstickarna i Boren 2, de 00:or som är några av de kanske mest lovande i stan.

Jonatan Gren spelade en huvudroll när han som flygande målvakt med väst först räddade skottet från Valon Silka och i fart som siste man sedan dribblade bort Silka, spelade diagonalt till Måns Lindman som lade bollen högt i målet när Maifs flygande målvakt Simon Karlsson kastade sig lågt.

Alla i publiken skrek rakt ut, kändes det som, och Borengrabbarna jublade i värsta TV-puckhögen. Det var skrällen där det otippade laget, Boren 2 som slagit ut sitt eget A-lag i sista slutspelsgruppmatchen, vann över storebröderna i Maif.

Alla älskar när en underdog vinner och dessa 00:or, som varit bra under hela uppväxten och som slutade vara ett eget pojklag med SM-slutspelet utomhus i höstas, är uppenbart folkkära.

Det visade sig här också vad det betyder att ha tränat futsal och ha varianter och spelsätt för det. Borenlaget har vunnit DM i sin ålder flera år i rad och är ett mycket samspelt gäng. Nu var det här skön revansch för förlusten mot Maifs vassa 01:or i BFC:s juniorturnering.

De stora i Maif 1 försökte spela utomhusfotboll inne och det blev lite huvudlöst, kanske naturligt. Det är svårare att göra det med de små målen, med de stora målen var det lättare att ha ett "utomhusspel", att bara dra upp tempot och skjuta.

"Vi är ju ett fotbollslag, inte ett futsallag", sade Maifs Renato Rako som var snabb med att berömma de unga i Boren 2.

"Hylla grabbarna ordentligt nu. De gjorde det bra", sade Maifstjärnan.

BFC med små mål tappade definitivt i tempo på planen jämfört med det rasande höga tempo vi vant oss vid under ÖIFC-årens slutspel. Men antalet spännande matcher blev fler, med flera rafflande förlängningar i slutspelet och även i finalen.

Även damslutspelet var full av suddendraman och där avgjordes också finalen i förlängning med spelare bortplockade.

Så det är bara att tacka för den show och oförutsägbarhet som den här turneringen handlar om varje år. Plus då att den skapar gemenskap, en samlingspunkt för hela den lokala fotbollen. Ja, hela den lokala idrotten, faktiskt.

Turneringens bäste spelare Senad Berisha i vinnande Örebro FC hyllade cupen för den stora kärlek han kände i hallen under och mellan matcher och han lovade att Örebro kommer tillbaka.

Antalet lag ökade i alla klasser, publiken ökade och det är redan så man längtar till nästa års BFC. Boren kommer då ännu bättre, Maif kommer dit revanschsuget och rosa laget lever vidare.

"Vi kör på, det här vill vi hålla på med", lovade rosa lagets veteran Thomas "Tompa" Johansson.

Framtiden ser ljus ut för en av den lokala idrottens höjdpunkter.

 
 
  • Klackspark TV
  • Senaste nytt