Det är lika bra att säga det direkt. Få saker fängslar så som Boren futsal cup, särskilt då den raffinerat upplagda sista dagen med 16 lag i spel i grupper från början och där det sedan blir shoot out gång på gång med kvartsfinaler och vidare tills en slutsegrare står klar. Det är action och den underhållningen som skapas är värd att hyllas, även om publiksiffrorna och intresset var ännu större förr i tiden.

Årets detalj kan ha varit när rosa laget mötte Vicdori i kvartsfinal och i förlängningens låga tempo satte sig Vicdoris Martin Ekström ned och knöt skon, varpå rosa lagets Simon Svensson avvaktade och lät honom göra det. Sedan tog de varandra i hand och spelet fortsatte, allt med rullande klocka. Det var två artister där som vi såg, som båda fann sig i det nerviga läget.

Det är mycket artisteri i BFC och jag gratulerar båda finallagen, Örebro för guldet och Motala Armeniska för silvret. Det är sällan jag sett ett lag spela så på inspiration och glädje som Armeniska och det är sällan jag sett ett så kontrollerat lag som Örebro.

Artikelbild

| Det finns förbättringsmöjligheter, och det behövs förändringar. Men annars står sig Boren futsal cup som en höjdpunkt i det lokala idrottsåret, skriver Jens Bollius.

Men trots en fantastisk avslutningsdag som alltid, det är få event där varje spark nästan känns intressant i tolv timmars tid, så blåser förändringens vindar i Boren futsal cup.

BFC, som ÖIFC-åren med stora mål inräknat, nu spelats i 37 år sedan starten 1982, har hamnat på mellanhand i fotbollsfamiljen där turneringen egentligen inte är det viktigaste för någon. De bästa specialiserade futsallagen prioriterar mer sitt seriespel, vilket bevisades av att KFUM Linköping kom reservbetonat och inte kom någonstans och när Norrköpings FK inte dök upp över huvud atget, trots att laget anmält sig. Örebro FC kommer troligen heller inte att försvara sin titel nästa år då ligan utökas.

Samtidigt har BFC också gått ned i prioritet för utomhusklubbarna som inte riktigt som förr tar sig an turneringen. Då var det ett viktigt tillfälle att både visa upp sig för publik och att få ihop gänget inför utomhusspelet. Nu ser utomhusklubbarna det här mer som en kul grej, vilket visas av att en stor del av klubbarnas spelare släpps till olika specialkomponerade lag.

Mittemellan utomhuslagen och futsallagen befinner sig BFC som en kul grej första veckan på året.

Artikelbild

| Det finns förbättringsmöjligheter, och det behövs förändringar. Men annars står sig Boren futsal cup som en höjdpunkt i det lokala idrottsåret, skriver Jens Bollius.

Utmaningen nu är förstås för Borens IK att se till att sin klassiker blir viktigare för båda de två lägren jag beskriver ovan. För det krävs förändringar, det behövs helt nya upplägg av cupen.

Damturneringen behöver exempelvis mer utrymme, fler än en dag krävs. BFC fick i år till och med säga nej till lag som ville vara med. Samtidigt är herrturneringen lite på dekis, vilket var tydligt de tre gruppspelsdagarna som inte alls hade den puls som förr. Om det inte blir fler herrlag kan de gott klara av det gruppspelet på två dagar. Eller åtminstone dela någon dag med damerna och sedan återigen skapa en enda slutspelsdag, där dam- och herrvinnare koras samma kväll. Det tror jag skulle kunna öka publiksiffrorna igen.

Det var för övrigt en genomgående väldigt tät, bra och välspelad damturnering som IFK Norrköping vann. Det är ytterligare ett argument för att ge damerna mer plats.

Samtidigt vet jag att Borens IK absolut inte har en arrangörsstab utan nya idéer, det förstår jag när jag hör tanken om att arrangera en futsallandskamp mitt i turneringen, inför den egna storpubliken. Det är en jättebra idé, jobba för den. Det skulle kunna ta BFC in i en ny framgångsera där arrangemanget återigen skulle kunna bli det viktigaste på vintern för hela fotbolls-Östergötland.

Jag kan berätta att tittarsiffrorna i Östgöta medias direktsändningar var klart större än både Icacupen i Norrköping och LM i Linköping.

Genom BFC är Motala fortsatt länets futsalhuvudstad.