Ett par års jobb. Magnus Elving sitter med det 122-sidor fylliga resultatet i sin hand och berättar vad som triggade i gång "Hälften på plan från stan".

– Från början var det tänkt att jag skulle göra en analys – varför gick det så bra 2015 med så många från egna led? Vi kanske kunde lära oss av det i framtiden? Sen så kom jag på att det inte var så enkelt. Så jag försökte få fram en bredare syn, även ett historiskt perspektiv.

Vägen dit gick via ett ihärdigt sökande och letande i årsberättelser och dokument. Intervjuer med ledare, spelare och styrelseledamöter.

Artikelbild

| Framgångsfaktor. Linus Wahlqvist och Alexander Fransson är från IFK:s numer berömda egna led.

Elving har jag varit verksam i IFK sedan 1964, som pojklagsspelare, juniorspelare och ledare med viss insyn.

– Det mesta i historiken handlade givetvis om Gunnar Nordahl, Nisse Liedholm, Erik "Mulle" Holmqvist och andra storspelare på 40-talet. Succéåren. Guldåren. Fram till 1963 när IFK i princip vann det mesta. Men det var inte det jag var ute efter. Det jag ville granska var utvecklingen på ungdomssidan. IFK är ju i grunden en ungdomsförening kan man säga eftersom det var två 15-åringar som bildade föreningen.

Vad har du kommit fram till?

– IFK är en del av fotbollskulturen i Norrköping och det är givetvis en grundläggande faktor i sammanhanget.

Är inte IFK kulturen i fotbolls-Norrköping?

– Nej, det finns många andra föreningar som bidrar till den. Norrköpings pojklagsserier och ungdomsserier har haft en fantastisk utveckling sedan starten 1941. Titta 1989 när IFK vann SM. Då var det också hälften på plan från stan. Då fanns det många spelare även från andra föreningar i Norrköpingstrakten.

Som?

– Ja, se här.

Magnus sträcker sig efter boken, bläddrar fram 1989 och säger:

– Jonas Lind från Sylvia. Patrik Andersson från Waria. Tony Martinsson Lindö. Peter Lönn och Roger Lönn ifrån Simonstorp. Ragnar Eriksson Ramunder och Östra Ryd från början. Hälften på plan från stan 1989. Och 2015 samma sak – och då är det ifrån egna led.

Vad säger det?

– Givetvis måste IFK köpa in spelare också, men när flera är från Norrköpingstrakten ger det en extra kick som kan göra det lilla extra. För att det ska lyckas måste både utbildningen och mottagningen fungera . Titta på utbildningen: Hur har den utvecklats? Det har gått i vågor sedan 1920-talet. 1978 anställde IFK en chef på ungdomssidan, Håkan Wetell, som sedan efterträddes av Curt Söderström.

– Båda lade en bra grund för en fortsättning. Sedan kom Bengt "Julle" Gustavsson med sina fantastiska erfarenheter och fortsatte med "projekteringen" i samma anda. Thomas Westerberg efterträdde Julle och då blev utvecklingen närmast explosionsartad sedan han genom Tipselit 2000 och Fotbollsgymnasiet byggde upp en bred rekryteringsbas och införde otroligt många projekt i barn- och ungdomsverksamheten. Uffe Rann, Kenta Hellström och Tony Martinsson tog över efter sekelskiftet och fortsatte i samma goda anda.

Även mottagningen har gått i vågor törs jag nog påstå.

Mottagning?

– Unga spelare som kommer och får sätta sig i IFK:s omklädningsrum behöver känna att de är en i gänget. Det är oerhört viktigt att de blir väl mottagna. De senaste åren har det varit bra och under Janne Anderssons tid var det riktigt bra. Jag har intervjuat i princip alla spelare som spelade i A-laget 2015 och de bekräftar det: Det var bra på Janne Anderssons tid. Dels för att han och hans team fungerade bra, dels för att äldre spelare fungerade som mentorer och skapade en trygg miljö, och dels för att Christoffer Nyman och Christopher Telo hade lyckats så bra. Spelare som de kände sedan tiden i IFK U. Det är många faktorer som spelar in.

Hur konserverar man framgångsformeln så det inte dröjer 28 år till nästa SM-guld?

– Jag hoppas och tror att utbildningsdelen blir fortsatt bred och kvalitetsinriktad och att mottagningsdelen behåller sitt tålamod. Att man inte bara ser spelare utifrån. Utan också ser möjligheterna för spelare från Norrköpingstrakten. Får inte spelarna tränarnas förtroende kommer de aldrig att lyckas. Kan man få spelare från Norrköpingstrakten att växa ger det en extra kick. Även publikmässigt.