Med AIK utom rimligt räckhåll (åtta poäng tappar inte laget trots det sent insläppt mot Örebro) i kampen om guldet får IFK styra om fokuset under det som återstår av säsongen. Det finns viktiga Europaplatser att kämpa för och om det fanns någon tveksamhet hos någon om ifall det var nog för att tagga igång visade Peking direkt att man vill gå för det.

Det tog fem sekunder mot Djurgården så hade David Moberg Karlsson rusat ifatt Markus Danielson och snott åt sig bollen. Det var en signal om att det var ett påkopplat lag som klev ut för den första halvleken.

När domaren Kaspar Sjöberg 45 minuter senare blåste av för paus var det förmodligen en av de bättre halvlekarna IFK gjort den här säsongen. Det var varierat, agressivt och med bra värderingar.

En bra passningsfotboll som tryckte ner de blårandiga gästerna. 1–0 genom ett tidigt självmål och ett perfekt grepp att spela på inför knappa 10 000 på Östgötaporten, men mer blev det inte.

Någonstans på vägen blev det mer vackert och fint än vägvinnande.

Och där satte det lite fingret på en av svagheterna med årets IFK, när man trots allt bollinnehav "bara" hade gjort ett mål så långt – ett som man dessutom fick hjälp med av ett minst sagt givmilt Djurgårsförsvar där firma Danielson/Andreas Isaksson obegripligt nog fumlade in bollen i eget mål.

Det skulle förstås varit mer sett till spelövertaget.

Artikelbild

Och när IFK inte utnyttjade sin starka första halvlek bättre straffades man för det i andra – när man kom ut betydligt energifattigare. Vi har sett laget tappa ledningar förut också ... En poäng och istället för ett ryck i kampen om topp-tre passerades man av Hammarby och har Malmö och Östersund fem poäng bakom.

Det var onödigt att ge bort det ännu kraftigare greppet som man kunde ha skapat sig.

Andreas Johansson gjorde sin 200:e allsvenska match i IFK:s vitblå tröja. Lagkaptenen är inne på sin sista dryga månad i Peking innan säsongen är över och flyttlasset går hem till Halmstad.

När "Ante" kom till IFK från tyska Bochum inför säsongen 2012 var det för att stärka upp ett mittfält i ett allsvenskt lag på väg upp. En klubb som byggde upp sin identitet efter några röriga år bakom sig med superettan som en realitet lika mycket som allsvenskan.

Var IFK står idag vet vi.

Vad Andreas Johansson betytt för det kan vi bara ana.

Att han nu är uppe i 200 matcher i klubben är egentligen ett hisnande facit för spelaren som i stort sett aldrig missar en match – eller blir utbytt. Johansson har den där förmågan som är ganska unik, att inte bara vara bra själv utan att också göra andra bättre. Draget att flytta ner honom som mittback 2014 gjorde bara en redan bra karriär ännu bättre.

Nu är det bara två hemmamatcher kvar att se lagkaptenen styra ut sitt IFK inför spel på Östgötaporten.

Johansson vore värd en rejäl hyllning i de två matcherna han har kvar med blå stjärnan på bröstet inför publiken i stan.