Statistiken talar sitt tydliga språk. Sverige kommer till måndagens EM-premiär med tio raka förluster mot Tyskland i mästerskapssammanhang. Senaste vinsten kom 1995 – när förbundskapten Pia Sundhage fortfarande var spelare.

Så det är länge sedan nu.

Men om nu Jessica Samuelsson känner någon oro så döljer hon den väl.

Inför träningen i Zevenaar på den nederländska landsbygden säger LFC-backen:

– Vi får inte gå ut med för mycket respekt. Vi är i vår bästa form och vi har bra självförtroende. Vi ska våga spela vårt spel, men samtidigt är det klart att defensiven blir det viktigaste. Så kanske det är i alla matcher.

Inför EM-slutspelet på hemmaplan för fyra år sedan var Norrköpingstjejen ny i landslagssammanhang och gjorde sitt första mästerskap. Nu är hon betydligt mer rutinerad och en av de första namn som Sundhage skriver ned när hon ska ta ut sin startelva.

Fortsatt med sin stora styrka i defensiven, men också allt mer delaktig i spelet framåt.

I sitt livs form?

Förmodligen.

– Jag känner att jag är bland den bästa form jag varit i. Det var bra under OS förra sommaren också, men nu har jag ytterligare erfarenhet. Kroppen känns bra och jag kan ösa på utan att behöva tänka så mycket.

– Jag vill vara med och bidra mer offensivt. Det är den stora utmaningen, säger 25-åringen.

Under våren i LFC har hon med gott resultat också testats som ytterforward.

– När jag tränar extra själv blir det mycket inlägg och så. Men det är svårt att få det riktigt matchlikt. Det gäller att coola ned lite och komma ned i tempo just när man ska slå till bollen, så att du inte är uppe i varv hela tiden, säger Samuelsson.

Under EM som vanligt kommer att ha den närmaste familjen på plats på läktarna.

– Ja, det blir bra stöd. Mamma, pappa, syrran och killen kommer, säger hon och ler.

Vi bad henne se tillbaka på hennes tidigare mästerskap med landslaget.

Det gjorde hon så gärna.

Om EM i Sverige 2013:

– Första mästerskapet. I Sverige, dessutom. Det var en så sjuk känsla och var bara ”shit, är det så här varje mästerskap?”. Folkfesten och allt. Det var mycket nerver och den känslan har jag inte alls nu. Även om jag fick spela mycket var det mycket av att se och lära.

Om VM i Kanada 2015:

– Det var en mer knacklig känsla i laget. Hur ska vi spela? Sen hade vi haft problem i defensiven. EM var mycket, mycket roligare. i VM fick vi inte till det.

Om OS i Brasilien 2016:

– Det är en helt annan känsla med allt runt omkring, med OS-byn och alla andra idrottare. Det är något man kommer att ha med sig hela livet. Sen att vi tog ett silver gjorde det förstås ännu bättre.

– Men nu får vi försöka att toppa det.