Alla (utom möjligen Pia Sundhage) har sett att Magdalena Eriksson blivit allt bättre – och till slut för bra för LFC:s bästa. I den nya damfotbollsvärld som råder och med utgående kontrakt var det mest en tidsfråga innan kaptenen skulle lämna Linköping.

Nu presenterades hon på lördagen som klar för engelska Chelsea och av det lag som jublade efter SM-guldet i höstas försvinner en efter en. Pernille Harder, Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius lämnade då. Magdalena Eriksson lämnar nu.

Unga och billiga spelare har utvecklats och klubben får inte mycket betalt när de drar. Om ens något. Det ger ett vanskligt läge och utöver de redan nämnda står andra EM-lirare snart utan kontrakt och med mer eller mindre ljuva drömmar om nya äventyr i större klubbar. Som Jessica Samuelsson, Jonna Andersson, Claudia Neto och Kristine Minde.

Skulle LFC nå hela vägen till ännu ett guld i höst är det en ännu större prestation, men jag kommer inte ifrån känslan att det är trist att det inte är mästarlaget från 2016 som spelar Champions league 2017.

Det hade kunnat räcka riktigt långt.

Samtidigt är det en påminnelse av hur damfotbollen i Europa numera ser ut. I grunden är det förstås positivt att storklubbar som Chelsea, Manchester City, Paris SG, Lyon och Barcelona även satsar på sina damer och att fotbollen blir allt mer global och professionell.

Men det har förändrat förutsättningarna.

Enligt mina uppgifter kostar det drygt 100 000 kronor att köpa loss Magdalena Eriksson. Det är inte direkt någon ekonomisk risk att prata om för en klubb som Chelsea. Det vi ser är bara början. Storklubbarna kommer att fortsätta att plocka de spelare de vill ha. Mycket vill ha mer.

LFC-kaptenen går möjligen miste om ett nytt guldfirande, men hamnar i en av Europas största klubbar, får bättre betalt och en möjlighet att vidga sina vyer genom att bo och jobba i London.

Vem hade sagt nej till det?

Nu är det synnerligen hypotetiskt, men jag tror inte att jag hade gjort det.

Den nya verkligheten ställer nya krav på LFC och övriga svenska klubbar som riskerar att hamna längre ned i näringskedjan. Av 23 svenska EM-spelare har sju varit i utlandstjänst under våren. Alla som tror att det inte är fler till VM i Frankrike 2019 räcker upp en hand.

Under den senaste tiden har också toppkonkurrenten Rosengård förlorat Emma Berglund till Paris och Lieke Martens till Barcelona. Ska mästarlaget vara kvar på tronen krävs fortsatt smarta värvningar och den gångna veckans rekryteringar av Anna Oskarsson och Nicoline Sörensen är en bra start.

Men kaptenen blir inte lätt att ersätta.