Krönika Första titeln för IFK Norrköping redan på försäsongen.

Kan det bli mycket bättre?

Samtidigt är det en framgång som har väldigt lite rutin att stå på – för lite för att det ska vara bekvämt när allvaret börjar.

Artikelbild

| Rutin att lita på. Andreas Johansson och Daniel Sjölund betyder nästan allt för IFK Norrköpings fortsatta utveckling i allsvenskan.

Missförstå mig rätt. IFK Norrköping har fortfarande en spelidé som håller, ett framtida sparkapital i unga talanger som klarar av att knuffas fram när försäljningarna rullar på.

Det räcker långt.

Jens Gustafsson har också tillfört rätt ingredienser för att hålla den framgångsrika IFK-kitteln kokande – speciellt offensivt. Men räcker det ända fram till podiet för att lyfta Lennart Johanssons pokal?

Lite tveksamt.

Det finns flera saker som kan vara svårt att sudda bort från förra höstens slutspurt.

Det starkaste minnet var hur svårt IFK hade det mot fysiska lag som pressade och stressade hårt på hösten. Djurgården, AIK och Malmö FF.

Sådana matcher, sådant motstånd som kommer avgöra var den allsvenska titeln hamnar också i år.

Matcher som kräver mental styrka, inre hårdhet som bara kan mejslas fram genom rutin.

Andreas Johansson, Jón Gudni Fjóluson, till viss del Sebastian Andersson och speciellt Daniel Sjölund har det.

Men ta bort någon av dem och IFK Norrköping modell 2017 förvandlas från en toppkandidat till ett mittenlag med potential.

Knappast en utmanare om guldet.

Sjölund gjorde några mycket snygga saker innan han fastnade i konstgräset på Tele 2 Arena och det var precis i den sekunden som den besvärande insikten kom smygande igen om hur sårbart årets lagbygge kan bli.

Utan honom och med Andreas Blomqvist fortfarande på skadelistan känns IFK-motorn inte tillräckligt drivande för någon ny guldresa.

Inte mot topplagen.

Vikarierna Filip Dagerstål och Eric Smith gjorde ett utmärkt jobb centralt och visar att de räcker bra mot identitetsjagande lag som Hammarby.

Utan David Boo Wiklanders styrning, kunde IFK anfalla med bredd och fart.

Hammarby försökte sticka hål på IFK centralt. Trots Jiloan Hamads debut saknade Hammarby det kantspel som kan dra isär allsvenska försvar och skapa luckor.

Det gjorde cupfinalen till en ganska behaglig seger. IFK Norrköping kunde i stort sett låta hela IFK-truppen spela till slut. Under de sista minuterna av matchen var nästan alla rödklädda spelarna från den senare delen av 1990-talet och det kunde inte den grönvita ikonen Kennedy Bakircioglü ändra på.

Hammarby lär knappast bli allsvenskans stora överraskning i år heller.

Frågan är mer vad vi kan förvänta oss av IFK Norrköping? Det finns en grym potential offensivt där laget kan pulverisera motståndarna med sin energikrävande offensiv som mot HJK Helsingfors.

En oroväckande tunn defensiv när orken kört fast.

Räcker dagens stjärnor när sommarens transferfönster vädrat ut delar av truppen och den allsvenska titeln står på spel i höst?

Det är sådant som gnager innan tävlingssäsongen startar med Svenska Cupen nästa helg.