Efter förlust med 1–2 (2–4 totalt) mot Stockholm Internazionale på Östgötaporten stod det klart: Sleipner är inte längre ett division 2-lag.

Bland spelare och ledare rådde tomhet, frustration – men mest ledsamhet. På sina håll var det tårfyllda ögon.

Simon Dogan tillhörde de sistnämnda.

Artikelbild

| Lördagens besvikelse. Sleipner är klart för division 3 efter kvalförlusten mot Stockholm Internazionale.

– Det är mycket besvikelse och mycket känslor. Jag tror att alla känner en viss skyldighet, ett visst ansvar. Just nu är det jävligt tungt. För mig personligen är det jävlig tungt, säger Simon Dogan.

– Vi hade målat upp två scenarier inför kvalet. Dessvärre slutade det i det tråkiga scenariot. Vi var optimistiska och trodde på det här, men över två matcher har kanske FC varit lite hetare och bättre än oss. Vi hade två ledningar som vi tappade. Vi straffas kolossalt av vissa felbeslut och värderingar.

Sleipner fick annars en kanonstart i returen då Vinicius Gil Camargo nickade in 1–0 redan i tolfte minuten.

Men sedan kom det fina spelet av sig och Stockholm kunde kvittera innan paus.

Artikelbild

| Sleipnerdepp i lördags, och nu blev det en ny smäll efter förbundets nya tolkning.

Nådastöten blev bortalagets 1–2-mål när kvarten återstod av andra halvlek. Målet föregicks av att Sleipner tappade boll efter ett felpass på egen planhalva och Nils Akai blev liggande efter en smäll.

Sleipner var då piskat att vinna med minst två mål för att överleva, en uppgift som blev övermäktig.

Artikelbild

– Det är en hård tackling han (Nils Akai) får som träffar olyckligt. Men det handlar om att ska vi flytta upp folk så måste vi slå den långa bollen tidigare. Vi kan inte göra det när vi är som mest stressade för då blir det ingen kvalité. Vi har fyra-fem stycken där uppe, men slår bollar i sidled i stället. Stockholm tog vara på det tyvärr. 1–2 blir jättetungt. Det är en sak om de gör det via en omställning från deras planhalva, men vi tappar bollen mitt på egen planhalva, säger Simon Dogan.

Simon Dogan valde att bänka ett par tongivande pjäser i matchen, bland annat Patrick Ayala som senare hoppade in i minut 54.

Artikelbild

– Patrick har inte tränat fullt ut denna vecka. Och vi ville ha lite tyngd med att sätta Gil där. Och det fick vi till viss del, Gil gjorde ju första målet, säger Dogan.

Simon Dogan tog hastigt och lustigt över tränarrollen i Sleipner efter att Anders Nyqvist fått sparken. Det har varit en tuff resa.

Artikelbild

– På ett sätt har det varit svårt. Men jag gillar inte att komma med bortförklaringar. Jag tar fullt ansvar för att vi inte räcker hela vägen. Jag tog på mig det här i hopp och tro om att jag skulle göra ett bra jobb. Namn och kvalitet finns, men man måste orka göra ett bra dagsverke i varje match, varje träning, säger han.

– Mentalt har det varit jobbigt för oss att harva där vi har gjort hela säsongen. Vi har haft jättemånga måstematcher. Med facit i hand levererade vi en för dålig vår kontra höst. Tyvärr har vi tagit för få poäng mot lag som AFK, Södertälje och Huddinge.

Huruvida Simon Dogan kör vidare som Sleipner-tränare återstår att se. Han stänger inte dörren till en fortsättning.

– Vi har inte suttit face to face och gjort det klart och tydligt om jag ska bli kvar eller inte. Men det är klart att jag tar fullt ansvar för det som har skett. Jag får rannsaka mig själv varför vi inte kan få till förutsättningar för att lösa den här situationen över i stort sett en hel säsong, säger Simon Dogan.

Dogan är övertygad om att Sleipner inte kommer att rasa samman. Tvärtom. Det kommer dock krävas hårt arbete.

– Livet går vidare. Det är en mörk dag i klubbens historia, för alla med randiga hjärtan, det är en anrik klubb som har gjort många säsonger i tvåan och ettan. Vi får ta konsekvenserna av det här, läka våra sår och så får vi se till att göra ett gediget jobb de här månaderna som är kvar av året och rekrytera spelare med rätt karaktär och som passar in i den grupp vi vill bygga. Vi vill absolut komma tillbaka, men det handlar om att hitta spelare som är vinnare och som orkar jobba hårt dag ut och dag in, säger Dogan.

– Vi har en grupp i omklädningsrummet som vi jättegärna vill behålla. Och så ha vi en grupp som vi måste sitta och prata med. Det finns säkert också en grupp som både självmant och efter diskussioner kommer att gå skilda vägar med oss.