4-3-3.

Manager Jens Gustafsson och ledarstaben såg tydligen något i slutet i den oavgjorda cupmatchen mot Eskilstuna City.

I ett Sylviabetonat IFK mot Åtvidabergs FF i början på veckan förstärktes tydligen tesen.

Där på division 1-nivå fungerade det riktigt bra.

Men frågan är vad det går att ta med sig från testet till allsvenskan mot Jönköpings Södra?

För tittar man bort från resultatet, 1–2, var det knappast ett topplag som spelade hemma på Östgötaporten.

Knappt allsvenskt.

Ingen skugga över J-Södra.

Smålänningarna hade ett ramstarkt försvar som kunde klä av IFK-spelarna från bollen gång på gång.

Artikelbild

Nyförvärvet, i den luriga motståndaren som bytt tröjnummer med varandra, Jetmir Haliti gjorde lite som han ville. Alexander Jallow var en god framspelare med fin touch och fotbollssmarthet. Han serverade Jakob Orlov till andra målet för gästerna.

Det var både klass, känsla och kvalité i ett Jönköping som bara förlorat mot AIK i år, mot ett IFK som uppträdde som ett vilset juniorlag.

I IFK hamnade många spetsegenskaper i ofördelaktiga roller. Gudmundur Thórarinssons kvalitet ligger inte i att döda ytor och löpa tomt på kanten utan boll. Det finns andra spelare med de egenskaperna som gör det både snabbare, effektivare och med mer naturlighet i truppen. Sead Haksabanovic kanske har en ytters fysik, men mot Jönköping var han långt ifrån handlingens centrum.

Få verkade trivas i det nya ramverket.

Mer treva sig fram.

Egentligen var det bara Jordan Larsson och Filip Dagerstål som agerade naturligt och med pondus. Filip som fick ta ett stort ansvar som defensiv balansspelare bakom en halvskadad Simon Thern och Alexander Fransson.

IFK Norrköpings spel på den sista tredjedelen var sökande och fullt av bolltapp och missförstånd. Allt som laget har tränat på under försäsongen när det gäller att komma in i farliga ytor, för att skapa målchanser var som bortblåst.

Kanske var det skadeläget som tvingade fram 4-3-3?

Om det var ett test, så kan man bara tolka två saker av det.

En taktisk överstegsfint inför seriespelet?

Eller så har sortin från cupäventyret givit signaler om att inte heller 3-5-2 är tillräckligt effektivt?

Eskilstuna United blottade tydligt hur lätt det var att ligga lågt, spela fysiskt och nära, för att störa den matchbild IFK vill ha för att få ut max av sin spelartrupp.

Att kasta om med bara några få träningsmatcher kvar av försäsongen ger en del varningssignaler inför 2019.