63-åringen har varit en del av fotbollen i Norrköping under många år. Både i IFK och i Sylvia och under både Janne Andersson och Jens Gustafsson har han funnits med i en assisterande roll.

Hellberg är också gäst i det senaste avsnittet av podden Vita Stjärnan – där det blir mycket snack om taktik och fotbollens utveckling under de här åren.

Hellberg har sett en del under sina år – både bra och dåligt – och är imponerad över klubbens resa de senaste åren.

– Det känns som att IFK har stabiliserat sig på en nivån som man bara kunde drömma om för tio år sedan. I huvudsak tycker jag att det handlat om att man haft en ordförande som kunnat jobba under lång tid. Och två tränare under den här perioden, Janne och Jens, som också fått jobba under en längre tid, kunnat sätta sin prägel på truppen och skapat en kultur, säger Hellberg.

Mycket av podden handlar om spelsystem. Inte minst klubbens framgångsrika sätt att spela guldåret när 4-4-2 blev 3-5-2 offensivt där Arnór Traustason klev in centralt och öppnade upp för Christopher Telo på kanten.

– Spelsystem i grunden handlar om att få varje spelare som man tycker är de bästa att utnyttja sina bästa egenskaper. Där började vi lite annorlunda det året, där både Traustason och Nicklas Bärkroth klev in från början och Sjölund (Daniel) klev tillbaka och blev central i backlinjen. Men mot Djurgården borta hade de starka mittbackar mot "Totte" (Christoffer Nyman) och Emir (Kujovic) och då blev Alexander Fransson ensam på en väldigt stor yta.

– Då kände vi att det inte gick och tyckte att det var bättre att Traustason bara gick inåt. Det blev väldigt bra för just de spelarna vi hade då.

Och stilbildande nästan?

– Häcken var tidiga också med det där, så vi kanske inte ska ta åt oss allt av det. På den tiden spelade i stort sett alla 4-4-2 både i försvar och anfall. Det tråkiga blev att varje spelare spelade mot sin spelare hela tiden. Utvecklingen nu har dragit iväg mot att man vill ha in spelare mellan motståndarnas lagdelar. Det är mer en mental kamp nu än tidigare.

Stefan Hellberg betonar också vikten av att kunna spela på olika sätt. Han tar Östersunds framgångar i Europa som exempel.

– Där var de en föregångare. De hade inte klarat att gå så långt i Europa och samtidigt göra det bra i allsvenskan om de inte hade kunnat spela på olika sätt.

Du har sagt att utvecklingen går fort på det här området, hur gör ni för att hantera det?

– Det gör det faktiskt. Och det handlar om att titta på mycket fotboll utifrån. Nu har vi tre yngre ledare i Marcus Falk Olander, Kim Hellberg och Maths Elfvendal och de är viktiga med nya aspekter på vad som händer.

Är det en lek med siffror eller hur viktiga är de här utgångspositionerna egentligen?

– Som jag sa så tror jag att man måste kunna hantera flera och kunna byta. Janne (Andersson) sa alltid, som man pratar på tränarvis, att man kan se det som en filt. Ska filten täcka fötterna så täcker den inte huvudet. Någonstans måste du välja bort något. Man pratar om att vi spelar med trebackslinje men ska vi vara ärliga så är det fem när vi försvarar. Då blir det svårt att vinna bollen högt. Allt är en prioritering som tränaren ska göra.

Kommer 3-5-2 vara er grunduppställning i år?

– Det är tidigt att säga. Man måste kunna spela på olika sätt idag och jag tror man kan säga att vi kommer göra det. Spelar vi 3-5-2 och motståndarna har tre eller fyra där bak kommer vi, som sagt, inte kunna sätta hög press på dem. Jag tror inte att varken ni eller publiken blir så glada om vi backar hem mot Falkenberg hemma.

De senaste matcherna, kanske främst mot Jönköpings Södra hemma, har man även testat 4-3-3, och det är alltså ingen slump.

– Ligger vi under mot något lag så är det klart att vi måste kunna spela på ett annat sätt. Då kan vi inte ha fem där bak och de står och håller i bollen. Det kommer tillbaka till att vi måste kunna hantera olika situationer, mot olika motstånd och i olika delar av matcher.

Vilka förväntningar ska man ha på IFK 2019?

– Vi satt just och pratade om det också, där vi inte ska hamna i ett läge där vi själva dras med i den diskussionen, för vi blir inte bättre av det. Den frustrationen jag kände efter 25 minuter mot Jönköping måste jag få bort. Vi måste tänka nästa pass, nästa träning, nästa boll om vi ska bli bättre. Jag tror att ni är bättre på det där med förväntningar, vi kan inte hamna i de spekulationerna.

Men hur slår man bort de förväntningarna som ändå finns runt omkring er?

– Det är svårt, det var därför vi fick den där frustrationen mot Jönköping. Det är därför den kommer. Jag blir inte bättre för att jag blir frustrerad. Spelarna blir inte bättre av det. Det gäller att hålla fast vid det som gör oss bra som lag.

IFK har flera unga spelare på gång – många unga lovande som knackar på dörren. Där är balansgången att hitta rätt nivå för dessa. Det kommer bli utlåningar till Sylvia.

Stefan Hellberg berättar om upplägget:

– Det finns en lista, ett föreningssamarbete mellan IFK och Sylvia, där vi kan ha fyra spelare och en målvakt. Det ska vara unga spelare. Då får de spela i både IFK och Sylvia och kan byta under året. Det enda kruxet är att de som står på listan inte får spela i Europaspelet. Fifa (internationella fotbollförundet) gillar egentligen inte grejen med att spelare kan spela i två föreningar. Så var det i alla fall förra gången, vi har inte fått svar i år än men troligtvis är det likadant.

– Då får man i de flesta fallen titta på spelarnas egna utveckling och sedan om vi inte kan använda någon där som egentligen är tillräckligt bra så får man tänka att han inte hade varit så bra om vi inte hade gjort så från början.

Hur ser du på din egen framtid som tränare?

– Jag har aldrig sett mer än ett år i taget och då är jag ärlig när jag säger det. Det är samma sak nu. Nu vet man såklart att man kommer närmare slutet. Men det är fortfarande det bästa som finns att se unga spelare utvecklas. Det är fantastiskt. En sådan kick.

Stefan Hellberg pratar också om Arnór Sigurdssons häftiga utveckling, och på vilket område den unge islänningen var den bästa han sett.

Det blir även snack om hans egen tränarkarriär, alla åren i Sylvia, samarbetet med isländska Akranes, att vara i bakgrunden, att ha sonen Kim med i samma tränarstab nu – och säsongen då Sylvias träningstider styrdes av Daniel Nannskogs tågtider ...

Avsnitt 32 av Vita Stjärnan-podden avslutas även med snack om ishockey och Vita Hästens läge inför den väntande kvalserien.

Trevlig lyssning.